HAPPYNESS

och så hamnade man framför tv:n med en äcklig kopp te (ogillar te men det var allt vi hade) och kontrollen i högsta hugg. jag har börjat läsa om "om jag kunde drömma" och tänkte, efter en dags läsning, att det var dags att göra något annat. jag bläddrade iallafall omkring bland kanalerna och råkade hamna på tvåan(?!) där det där programmet "dom kallar oss artister" gick.
jag blev lite nyfiken på programmet eftersom att jag ibland funderar i min ensamhet på att arbeta med musik, jag kan inget om musik känns det som, men det verkar så roligt och jag älskar att sjunga, om det så bara är i duchen. programmet handlade om lykke li som jag aldrig hört talas om men som visade sig spela riktigt bra musik. inget som jag skulle lyssnat på annars men som var helt speciellt, unikt.
jag kom nyligen på mig själv med att vara ett skitstort michael jackson fan. okej nu låter det som om jag uppmärksammar hans musik för att han dog eller nåt, men det är inte sant! vi har lyssnat på honom så länge jag kan minnas i min familj.
skit samma, ett långt onödigt och ointressant inlägg som vanligt. VARSÅGODA! 
puss
hedda.